Eurovision
Ryssland tog hem det för första gången! Jag tycker att de har gjort sig förtjänta av det trots att låten inte var den bästa.
Dima Bilan (OBS: efternamnet betonas på sista stavelsen) är en jättestor artist i Ryssland och OSS-länderna, så det var lite skrattretande att vi tog emot honom på en pytteliten scen i Kista galleria häromdagen. Det lilla utrymmet framför scenen var fullpackat med ryska tonårstjejer som hade köpt blommor och nallar för att ge till Dima. Vi lyckades på ett mirakulöst sätt komma in i publiken och fick en ganska bra plats.
Jag är faktiskt lite imponerad över att han har en så bra röst, den kom fram ännu bättre när han framförde låten nu...i eurovisionsammanhang är det ju verkligen ingen garanti att folk kan sjunga.
Nu hoppas jag bara på att Ryssland kan sänka ribban lite vad gäller visumkrångel så att man kan ta sig till Moskva nästa år för att se finalen (trots att en smärre förmögenhet lär gå åt för att leva där undertiden).
Bilden.
Dima Bilan (OBS: efternamnet betonas på sista stavelsen) är en jättestor artist i Ryssland och OSS-länderna, så det var lite skrattretande att vi tog emot honom på en pytteliten scen i Kista galleria häromdagen. Det lilla utrymmet framför scenen var fullpackat med ryska tonårstjejer som hade köpt blommor och nallar för att ge till Dima. Vi lyckades på ett mirakulöst sätt komma in i publiken och fick en ganska bra plats.
Jag är faktiskt lite imponerad över att han har en så bra röst, den kom fram ännu bättre när han framförde låten nu...i eurovisionsammanhang är det ju verkligen ingen garanti att folk kan sjunga.
Nu hoppas jag bara på att Ryssland kan sänka ribban lite vad gäller visumkrångel så att man kan ta sig till Moskva nästa år för att se finalen (trots att en smärre förmögenhet lär gå åt för att leva där undertiden).
Bilden.
Vårkänslor
På en vecka gick Stockholm från grått till grönt, från regn till sol, sura ansikten till flirtiga. Stockholm är mitt hem, men jag blir inte nöjd här. Jag känner mig bara halvlevande.
Varje vår är det likadant: jag längtar tillbaka.
För två år sedan hade jag min vår i Moskva. Ryssarna började hänga i parkerna med öl och alkoläsk och militärerna bytte till sommaruniform. På marknaden i Izmajlovskij park tog man fram snygga vårjackor, linnen med spets, glitter och paljetter, glamorösa sandaler för alla smaker. Och moskvaborna lämnade stan över helgerna för att åka till datjan, vilket innebar enorma köbildningar på fredagar och söndagar.
Visst är jag lite mer tillfreds nu än tidigare - jag har inget val. Jag kommer inte kunna åka tillbaka förrän om tidigast två år. Tills dess får jag nöja mig med korta visiter till diverse OSS-länder och pubar med Slaviska föreningen.
Ryssland är mitt knark. Jag känner mig inte hel om jag inte med jämna mellanrum får prata ryska, dansa till rysk musik och bli tillrättavisad av barska ryska tanter.
Den okände soldatens grav, Moskva 2006
Varje vår är det likadant: jag längtar tillbaka.
För två år sedan hade jag min vår i Moskva. Ryssarna började hänga i parkerna med öl och alkoläsk och militärerna bytte till sommaruniform. På marknaden i Izmajlovskij park tog man fram snygga vårjackor, linnen med spets, glitter och paljetter, glamorösa sandaler för alla smaker. Och moskvaborna lämnade stan över helgerna för att åka till datjan, vilket innebar enorma köbildningar på fredagar och söndagar.
Sergiev Posad 2006
Visst är jag lite mer tillfreds nu än tidigare - jag har inget val. Jag kommer inte kunna åka tillbaka förrän om tidigast två år. Tills dess får jag nöja mig med korta visiter till diverse OSS-länder och pubar med Slaviska föreningen.
Ryssland är mitt knark. Jag känner mig inte hel om jag inte med jämna mellanrum får prata ryska, dansa till rysk musik och bli tillrättavisad av barska ryska tanter.
