Återkomst
Ja, bloggen har legat på is sedan Eurovision.
Jag tappade väl sugen helt enkelt och fastnade i mitt frenetiska tentapluggande.
Nu är sommaren förbi och jag har ännu en underbar resa till öst i bagaget.
Tågluffen med Henri blev verklighet. Vi åkte Vilnius-Minsk-Kiev-Lviv-Krakow på två veckor. Tyvärr tillåter inte min studentekonomi några längre semestrar och jag var tvungen att jobba hela resten av sommaren.
Ska inte ge mig på att sammanfatta resan. Det får räcka med att konstatera att det var en underbar upplevelse och att jag svävade på moln av välbehag nästan hela tiden.
Hösten är här, likaså studierna. Det där med att tveka inför juristlinjen är inte ett alternativ längre, nu har jag kommit så långt och känner mig mer och mer övertygad om att det är yrket för mig. Framförallt uppskattar jag att det är så konkret och allmänbildande - nästan allt kan jag ju koppla till min egen tillvaro.
Och Slaviska kommer att leva upp den här terminen, det är jag säker på. Vår första pub var helt perfekt!
Ryssland-Georgienkonflikten får jag behandla i ett annat inlägg. Kan dock redan nu påpeka att vinklingen i svensk media gör mig galen - vad som än händer är Ryssland den självklara fienden. Det måste vara rysskräcken som talar, den sitter tydligen väldigt djupt rotad i den svenska folksjälen. För om man ska se på saken från andra sidan har ju inte heller Saakashvili speciellt rena händer. Men de reflektionerna kommer sen...
Jag tappade väl sugen helt enkelt och fastnade i mitt frenetiska tentapluggande.
Nu är sommaren förbi och jag har ännu en underbar resa till öst i bagaget.
Tågluffen med Henri blev verklighet. Vi åkte Vilnius-Minsk-Kiev-Lviv-Krakow på två veckor. Tyvärr tillåter inte min studentekonomi några längre semestrar och jag var tvungen att jobba hela resten av sommaren.
Ska inte ge mig på att sammanfatta resan. Det får räcka med att konstatera att det var en underbar upplevelse och att jag svävade på moln av välbehag nästan hela tiden.
Hösten är här, likaså studierna. Det där med att tveka inför juristlinjen är inte ett alternativ längre, nu har jag kommit så långt och känner mig mer och mer övertygad om att det är yrket för mig. Framförallt uppskattar jag att det är så konkret och allmänbildande - nästan allt kan jag ju koppla till min egen tillvaro.
Och Slaviska kommer att leva upp den här terminen, det är jag säker på. Vår första pub var helt perfekt!
Ryssland-Georgienkonflikten får jag behandla i ett annat inlägg. Kan dock redan nu påpeka att vinklingen i svensk media gör mig galen - vad som än händer är Ryssland den självklara fienden. Det måste vara rysskräcken som talar, den sitter tydligen väldigt djupt rotad i den svenska folksjälen. För om man ska se på saken från andra sidan har ju inte heller Saakashvili speciellt rena händer. Men de reflektionerna kommer sen...
