Diva nummer två och tre

Jag fortsätter med tema Sovjetdivor....

image7

andra plats (eller möjligtvis delad förstaplats med Alla Pugacheva) hamnar Sofia Rotaru , som till skillnad från Alla har lyckats bevara både röst och utseende. Sofia sjunger låtar på ryska, ukrainska och moldaviska. Kolla in klassikern "Lavanda" tillsammans med Jak Ioala.



image8


tredje plats placerar jag Irina Allegrova. Irina har armenisk ursprung men sjunger mestadels på ryska (har inte lyckats få tag på någon armenisk låt med henne tyvärr). Hon spelar inte riktigt i samma kategori som Alla och Sofia, men hon har sina stunder....framförallt var hon ett konstant inslag i vår Moskvavardag.
Gillar hennes 80-talslåtar bäst.


Tack Genotjka för att du introducerat mig till alla Sovjetdivor. Rysslandshobbyn hade inte varit fulländad utan dem!

Nördvarning

Om jag skulle välja en favoritbokstav i det ryska alfabetet skulle det utan tvekan bli Ж (transkriberas "zj", uttalas som ett tonande sje-ljud).
Förutom att den är så estetiskt tilltalande bildar den så många fina ord, t.ex. женщина (kvinna), жизнь(liv), жемчужина (pärla) för att nämna några...
Min rysklärare i gymnasiet liknade den med en humla, både utseende- och ljudmässigt. Precis som att han liknade Ш med utseendet och ljudet av en högaffel. Tack Stig för de ovärderliga knepen!


Sugen på att lära dig det ryska alfabetet? Kolla in den här sidan.

Diva nummer ett

Alla Pugacheva är kvinnan man inte kan undgå om man kommer i kontakt med Ryssland. Hon var Sovjetunionens största diva och än idag aktiv inom musik- och underhållningsbranschen. Rösten är visserligen inte vad den brukade vara, men i Ryssland är det inte heller skamligt att uppträda playback (det är snarare regel än undantag i många sammanhang).

image3

Just nu leder Alla tillsammans med sin boytoy Maksim Galkin programmet "Dve zvezdy" ("två stjärnor") där kända ryska artister tävlar i par och framför kända sånger.
Eftersom jag hade tillgång till rysk tv igår satt jag såklart klistrad och njöt av underhållningen. Programmet sänds på söndagar omkring kl.20 Moskvatid på ryska kanal ett (den enda kanalen föruom ryska euronews man kan beställa hos comhem).


Dags att skaffa rysk tv med andra ord. Det är det första jag ska göra när jag flyttar till mitt nya boende och får lägre hyra!

Medvedev

På de ryska nyheterna visar man Medvedev i varannat inslag.
Medvedev besöker en ny specialklinik tillsammans med Vladde, Medvedev hedrar människor som kämpade i belägringen av Leningrad, Medvedev håller tal om Rysslands framtid, Medvedev besöker förhoppningsfulla studenter på universitetet....


Han ser inte lika slug ut som Vladde. Han verkar faktiskt ganska trevlig. Men vem gör inte det om man utsätts för personens ansikte dag ut och dag in i samband med positiva nyhetsinslag?
En sak är i alla fall säker - valet blir ingen rysare. Och kanske är det vad Ryssland behöver. Stabilitet framför västerländsk demokrati.

Sommarplaner

Jag har våta drömmar om att tågluffa Litauen-Vitryssland-Ukraina i sommar. Det är inte omöjligt och kräver inte överdrivet mycket pengar.


Vad är det med öst som attraherar mig så mycket?
Egentligen är jag inte klok som gång på gång utsätter mig för dålig service, sura ansikten och vemod. Men jag kan bara inte sluta att älska det! Det är något speciellt med de gamla betongkomplexen, historiens vingslag. Det var en annan tid. En bipolär värld indelad i öst, väst och deras sattelitstater...kalla kriget, muren, propagandan. Och även om det har gått över ett decennium sedan allt föll så lever ju människorna som föddes och växte upp i Sovjet fortfarande. De har kvar sina minnen och beteenden.


Det finns något kärleksfullt hos de barska tanterna i biljettluckorna. Det finns något charmigt med de gamla caféerna som spelar shanson (sentimental "fängelsemusik") och serverar vodka med tomatjuice till. Och avgaserna, som antagligen är både radioaktiva och cancerframkallande på alla möjliga sätt, luktar så härligt!
På många sätt är öst fortfarande lite av en motpol, och det är nog därför det känns så exotiskt. Men man måste nog vara lite masochistiskt lagd för att lägga pengar på att resa till Vitryssland eller Ukraina istället för att ta en charter till Turkiet...

image2

Begynnelse

Det är svårt att avgöra exakt när det började. Det smög sig på, bit för bit...


Kryssningen är vad jag brukar se som inledningen, trots att jag redan innan den hade gjort en resa till Ryssland. På kryssningen blev intresset totalt, fulländat. Jag började brinna för landet och språket...lät mig hjärntvättas utan motstånd.


Vid mitt första riktiga möte med Ryssland var det barnsligheten jag såg. Det var som ett enda stort barnkalas - ballonger, fyrverkerier, tårtor, sång och dans. Vart jag än vände mig fanns det någon som ville framkalla ett leende på mina läppar.

 

Folk kramades, dansade ringdans, klädde ut sig. Och hela tiden den kollektiva känslan i luften som jag aldrig har upplevt i Sverige.

 

Jag blev barn på nytt.


 

image1


RSS 2.0