Diminutivens förlovade värld

En av ryskans största skatter är enligt mig diminutiven. Diminutiv (ry. уменьшительная форма) används för att beskriva litenhet och i ryskan bildas de genom att använda olika suffix:

  • Vill man vara lite extra gullig eller snäll mot någon kan man t.ex. bjuda på lite кофейку с молочком (ungefär "litet gulligt kaffe med gullig liten mjölk") istället för vanligt tråkigt och anonymt кофе с молоком (kaffe med mjölk).
  • Är någon törstig kan man erbjuda водичка (diminutiv för vatten) eller rentav водочка (diminutiv för vodka, som i sin tur från början måste ha varit diminutiv för vatten...det är i alla fall min misstanke).
  • Tänker man på behagligt väder dyker såklart ordet солнышко (liten sol) upp i huvudet i stället för det neutrala солнце (sol)

image13
(källa)


Till diminutiven hör också dessa oändliga varianter av människors namn. När jag umgås i ryska kretsar kallas jag väldigt sällan för Maria. Jag blir åtminstone en Masha. Är det ännu hjärtligare blir jag Marusia, Mashenka, Manja o.s.v.
Diminutiven är som gjorda för att visa omtänksamhet och kärlek! Jag blir alltid lika glad när någon använder dem i min närhet och försöker lära mig att behärska dem själv på ett naturligt sätt.


Refrängen i låten Kafeshka (litet café) med Alla Pugacheva och Maksim Galkin bygger i princip helt på diminutiv, den är så söt!

Svryska?

Aktuellt hade ett intressant reportage om det kommande presidentvalet i Ryssland. Först visade de Putins sista officiella tal och sedan följde de med Medvedev på turné. Jag gillade gurkodlingen mitt i Sibirien.


En sak som alltid är lika förbryllande i dessa sammanhang är att man inte kollar upp det korrekta uttalet av namnen. Varför blir det Mäddväddävv i stället för Medvedev (d.v.s. med långa e:n)? I svenskan har vi ju både långa och korta vokaler. Elin uttalas ju t.ex. inte Ällin. Därför borde det inte alls vara svårt att uttala Medvedev som det ska uttalas (bortsett från palataliseringarna och övergången till tonlöshet när tonande vokaler är i final position...och reduceringen av "e" till "i" i obetonad position, det blev visst ganska komplicerat tillslut).
Här har jag en kvalificerad gissning om att man har gått omvägen via amerikanska medier.


Ett annat intressant fenomen är att majoretiten av alla svenskar tror att tack på ryska heter spatsiba. Jag trodde också det innan jag började läsa ryska. Tack heter i själva verket spasibo (men uttalas spasiba eftersom obetonat "o" uttalas "a").
I det här fallet har Henri och jag kommit fram till att det är det palataliserade s:et som spökar. Palataliseringar finns inte i svenskan och kanske försöker man kompensera det med att slänga in ett t-ljud istället?

Nördvarning

Om jag skulle välja en favoritbokstav i det ryska alfabetet skulle det utan tvekan bli Ж (transkriberas "zj", uttalas som ett tonande sje-ljud).
Förutom att den är så estetiskt tilltalande bildar den så många fina ord, t.ex. женщина (kvinna), жизнь(liv), жемчужина (pärla) för att nämna några...
Min rysklärare i gymnasiet liknade den med en humla, både utseende- och ljudmässigt. Precis som att han liknade Ш med utseendet och ljudet av en högaffel. Tack Stig för de ovärderliga knepen!


Sugen på att lära dig det ryska alfabetet? Kolla in den här sidan.

RSS 2.0