Машенька

Är det något som alltid får mig på gott humör är det att lyssna på Ruki Vverh. Det spelar ingen roll att jag har hört låtarna hundra gånger, att alla texter handlar om samma sak ("smulan min, jag saknar dig", "jag kommer aldrig att släppa dig", "var är ni tjejer?") och att musiken är simpel och platt.


Ruki Vverh ger uttryck för mellanstadiets oskuldsfullhet. Känslan av att vara kär i en ny person varje dag, fantisera om att hålla handen och gå på bio tillsammans. Det där som inte går att återvända till nu när jag är 20+ och alldeles för cynisk för mitt eget bästa.
Men Ruki Vverh ger mig möjligheten att fly vardagen och låtsas att jag är elva igen, dessutom på ryska.

Bilden.