Litvinenko och Politkovskaja
SVT har för vana att sända antingen väldigt konstiga eller väldigt deprimerande dokumentärer om Ryssland. De två senaste, om Litvinenko och Politkovskaja, hör till den sista kategorin.
Jag blev mörkrädd av dem. Och ledsen. Speciellt när jag såg gummorna som bråkade med polisen om en affisch de ville sätta upp utanför Politkovskajas hus, där de hade skrivit en dikt om vad som höll på att hända med yttrandefriheten. Dessa gummor, som har varit med om så otroligt mycket, som har burit Ryssland på sina axlar alla dessa år....tagit hand om sina barn, föräldrar och medmänniskor.
Ryska gummor är väldigt respektingivande. Det förvånar mig att så många av dem lyckas behålla värmen inom sig, omtanken om andra. Har man en gumma nära sig på stan känner man sig trygg (medan en polis innebär raka motsatsen).
En idé som genomsyrar Ryssland är att landet inte klarar sig utan en stark ledare. Det började redan när de tog Rurik som sin enväldige härskare på 800-talet:
"Земля наша велика и обильна, а порядка в ней нет. Приходите княжить и владеть нами" (ung. "Vårt land är stort och rikt, men i det finns ingen ordning. Kom bli vår furste och härska över oss").
Idag är det Putin som är Rurik, och de flesta ryssar verkar tycka det är okej så länge han skapar ordning. Men hur mycket kan det ryska folket acceptera? Är det verkligen rimligt att så många journalister och andra människor i opposition har mist livet? Är det verkligen Rysslands öde?
Jag blev mörkrädd av dem. Och ledsen. Speciellt när jag såg gummorna som bråkade med polisen om en affisch de ville sätta upp utanför Politkovskajas hus, där de hade skrivit en dikt om vad som höll på att hända med yttrandefriheten. Dessa gummor, som har varit med om så otroligt mycket, som har burit Ryssland på sina axlar alla dessa år....tagit hand om sina barn, föräldrar och medmänniskor.
Ryska gummor är väldigt respektingivande. Det förvånar mig att så många av dem lyckas behålla värmen inom sig, omtanken om andra. Har man en gumma nära sig på stan känner man sig trygg (medan en polis innebär raka motsatsen).
En idé som genomsyrar Ryssland är att landet inte klarar sig utan en stark ledare. Det började redan när de tog Rurik som sin enväldige härskare på 800-talet:
"Земля наша велика и обильна, а порядка в ней нет. Приходите княжить и владеть нами" (ung. "Vårt land är stort och rikt, men i det finns ingen ordning. Kom bli vår furste och härska över oss").
Idag är det Putin som är Rurik, och de flesta ryssar verkar tycka det är okej så länge han skapar ordning. Men hur mycket kan det ryska folket acceptera? Är det verkligen rimligt att så många journalister och andra människor i opposition har mist livet? Är det verkligen Rysslands öde?
Kommentarer
Trackback
