Uniformer
Har man ett intresse för uniformer är Ryssland eller andra gamla Sovjetrepubliker platsen att odla det på.
Det går knappt att lämna hemmet innan man stöter på en man i uniform. Oftast är det en milis, men det kan hända att man stöter på någon värnpliktig eller någon med högre rang.
Ett av mina starkaste uniformminnen var när Kerstin och jag för några år sedan åkte tåg mellan Moskva och Jaroslavl. Vi skulle köpa något ätbart i restaurangvagnen och stötte ihop med några killar som gjorde lumpen. Trots knagglig ryska gick det att kommunicera och vi framstod nog som ganska exotiska.
Det slutade med att vi hängde med grabbarna hela resan, satt tillsammans med dem och festade och svarade på hundra frågor om Sverige. Att sitta mitt bland femton uniformklädda killar kändes fantastiskt! Och när vi skulle gå av var de riktiga gentlemen och skulle bära våra väskor, hålla handen när vi hoppade ut på plattformen etc. etc.
Jag vet inte vad det är som gör det. Om det är den smutsiga, grova manligheten som framträder så tydligt. Om det är assosciationer till tappra soldater som skyddar dem de älskar, eller längtan efter trygghet.
Här hemma är det inte alls samma sak. De få uniformklädda personer jag har sett har varit rena och fräscha, kamouflageuniformen har inte ens sett använd ut. Jag vill ha uniformen smutsig och välanvänd, om det inte är en paraduniform såklart. Och man ska känna lukten av billig tobak och testosteron.
Gubbrockbandet Lube gör sentimentala låtar om krig, soldater och kärlek. Minnet efter andra världskriget lever än och det är inte utan anledning man slår på stort varje år den 9 maj för att fira segerdagen över nazisterna.
(Sedan ska man inte glömma att lumpen i Ryssland kan vara minst lika farlig som ett krig. Mödrar gör ofta allt de kan för att deras söner ska slippa tjänstgöra eftersom övergreppen inom armén är omfattande...men det sparar jag till ett annat inlägg)
Det går knappt att lämna hemmet innan man stöter på en man i uniform. Oftast är det en milis, men det kan hända att man stöter på någon värnpliktig eller någon med högre rang.
(källa)
Ett av mina starkaste uniformminnen var när Kerstin och jag för några år sedan åkte tåg mellan Moskva och Jaroslavl. Vi skulle köpa något ätbart i restaurangvagnen och stötte ihop med några killar som gjorde lumpen. Trots knagglig ryska gick det att kommunicera och vi framstod nog som ganska exotiska.
Det slutade med att vi hängde med grabbarna hela resan, satt tillsammans med dem och festade och svarade på hundra frågor om Sverige. Att sitta mitt bland femton uniformklädda killar kändes fantastiskt! Och när vi skulle gå av var de riktiga gentlemen och skulle bära våra väskor, hålla handen när vi hoppade ut på plattformen etc. etc.
Jag vet inte vad det är som gör det. Om det är den smutsiga, grova manligheten som framträder så tydligt. Om det är assosciationer till tappra soldater som skyddar dem de älskar, eller längtan efter trygghet.
Här hemma är det inte alls samma sak. De få uniformklädda personer jag har sett har varit rena och fräscha, kamouflageuniformen har inte ens sett använd ut. Jag vill ha uniformen smutsig och välanvänd, om det inte är en paraduniform såklart. Och man ska känna lukten av billig tobak och testosteron.
(källa)
Gubbrockbandet Lube gör sentimentala låtar om krig, soldater och kärlek. Minnet efter andra världskriget lever än och det är inte utan anledning man slår på stort varje år den 9 maj för att fira segerdagen över nazisterna.
(Sedan ska man inte glömma att lumpen i Ryssland kan vara minst lika farlig som ett krig. Mödrar gör ofta allt de kan för att deras söner ska slippa tjänstgöra eftersom övergreppen inom armén är omfattande...men det sparar jag till ett annat inlägg)
Kommentarer
Trackback
