Vårkänslor

På en vecka gick Stockholm från grått till grönt, från regn till sol, sura ansikten till flirtiga. Stockholm är mitt hem, men jag blir inte nöjd här. Jag känner mig bara halvlevande.

Den okände soldatens grav, Moskva 2006

Varje vår är det likadant: jag längtar tillbaka.
För två år sedan hade jag min vår i Moskva. Ryssarna började hänga i parkerna med öl och alkoläsk och militärerna bytte till sommaruniform. På marknaden i Izmajlovskij park tog man fram snygga vårjackor, linnen med spets, glitter och paljetter, glamorösa sandaler för alla smaker. Och moskvaborna lämnade stan över helgerna för att åka till datjan, vilket innebar enorma köbildningar på fredagar och söndagar.

Sergiev Posad 2006

Visst är jag lite mer tillfreds nu än tidigare - jag har inget val. Jag kommer inte kunna åka tillbaka förrän om tidigast två år. Tills dess får jag nöja mig med korta visiter till diverse OSS-länder och pubar med Slaviska föreningen.
Ryssland är mitt knark. Jag känner mig inte hel om jag inte med jämna mellanrum får prata ryska, dansa till rysk musik och bli tillrättavisad av barska ryska tanter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0